Orättvisa löneskillnader drabbar arbetarkvinnor

Insändare publicerad i Skånska Dagbladet på Internationella kvinnodagen, 2022-03-08.

Här kan du läsa artikeln i Skånska Dagbladet (betalvägg)

Den svenska arbetsmarknaden rymmer flera stora och avgörande klyftor. Klyftor som allvarligt påverkar människors ekonomiska villkor. Det handlar om klass, och det handlar om kön. Löneklyftorna mellan arbetare och tjänstemän är stora, och löneklyftorna mellan kvinnor och män är stora.
När LO nu presenterar siffror över den faktiska månadslönen hos olika grupper på arbetsmarknaden räknar vi in vad grupperna faktiskt får i plånboken. Inte de standardiserade siffrorna där lönerna räknas upp till heltid. För den ofrivilliga deltiden är något som drabbar främst arbetare, och främst kvinnor. Att vilja men inte få jobba fler timmar.

I Skåne län skiljer det 21 552 kronor i genomsnittlig lön mellan en kvinna i arbetaryrke och en man i ett tjänstemannayrke. Det är inte rimligt.
Den arbetslivs- och jämställdhetspolitik som förts i Sverige under de senaste tjugo åren har bortsett från arbetarkvinnors villkor. Den har riktat in sig på en resursstark medelklass.
Villkoren i arbetslivet – anställningsformer, arbetstider, kontroll och inflytande över sitt arbete – påverkar både lönen och möjligheter att kombinera arbete och familj.
Pandemin har inneburit att tjänstemän fått en ökad flexibilitet, medan arbetares arbetsvillkor fortfarande är hårt styrda. Om utvecklingen fortsätter på arbetsmarknaden kommer ojämställdheten att öka, och arbetarkvinnor falla efter ytterligare.  
I Skåne län jobbar en arbetarkvinna i genomsnitt 80 procent av heltid, en man i tjänstemannayrke 96 procent av en heltid. Det är i de flesta fall inget frivilligt val av kvinnorna. Det handlar om anställningsförhållanden och det handlar om ojämlik fördelning av hemarbete.
Ett samhälle mår inte bra av den här typen av klyftor. En kvinna i hemtjänsten förtjänar inte nästan 22 000 mindre i plånboken än en man på kommunkontoret.
Lönerna måste bli mer jämlika mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken.

• Fasta heltider måste vara norm på alla delar av arbetsmarknaden – det måste vara varje seriös arbetsgivares prioritet att genomföra.
• Höjda lägstalöner måste prioriteras.
• Arbetsmarknadens parter behöver ta ett betydligt större ansvar för jämställda löner, och regeringen behöver ta ansvar för att driva en politik som leder till jämlika ekonomiska villkor, till exempel en delad föräldraförsäkring, barnomsorg utanför kontorstider och stärkt välfärd.

Per-Ola Nilsson, ordförande LO-distriktet i Skåne
Ewa Glimhed, vice ordförande LO-distriktet i Skåne